josefine

Den här veckan har varit bättre. Jag har faktiskt gått upp och gått till skolan. Jag mår bra när jag är i skolan eller när jag är runt människor, oftast. Ibland kan jag inte koncentrera mig ens då.

Idag mådde jag bra i skolan. Jag gick därifrån, ringde en vän och pratade om massa roligt. Men resten av dagen har jag suttit uppkrupen i hörnet av soffan, med filten kring mig och stirrat in i stearinljusen med tårarna rinnandes nerför mina kinder.

Jag vet inte varför jag tillåter mig själv att gå in i mig själv när jag vet att det är då det kommer- illamåendet, rädslan, den ilande känslan i hjärtat och tårarna.

Frugan - min nyfunna sambo, mår lika dåligt. Imorgon ska hon ev. Läggas in på sjukhus. Jag är rädd för hennes skull och samtidigt rädd för mig själv. Om det blir som vi tror så kommer jag spendera den större delen av helgen själv och det är jag rädd för.
Jag vill inte vara själv längre.
Stina, jag älskar dig och allt kommer ordna sig.
- tillsammans klarar vi allt.

Nu ska jag sätta mig på balkongen en stund, skingra lite tankar. Sen ska jag lägga mig under täcket och tänka 'if you get burned it doesn't mean you're gonna die. You gotta get up and try, try, try.'

Ikväll ska jag stänga ut världen och tankarna. Godnatt

I natt drömde jag att jag fastnade i världens minsta hiss, jag kunde inte ens stå upp rakt.

Paniken växte och jag kippade efter andan, fick ingen luft.

Jag vaknar och känner att jag sitter fast i den här hissen. Jag står upp samtidigt som det känns som att jag ligger. Jag andas samtidigt som det känns att jag inte får någon luft.

Jag kippar efter andan. Jag mår illa och jag gråter när jag egentligen inte vet varför.

Jag förstår ingenting just nu.

Jag är fri - men känner mig sjukt instängd.

Jag mår fruktansvärt dåligt just nu. Jag kan inte resa mig från sängen. Jag känner mig otroligt låg och ser ingen som helst livsglädje längre.

Jag studerar, jag har underbara vänner, jag har världens bästa familj och jag är frisk.
- så, varför mår jag dåligt?

Jag önskar jag kunde svaret på den frågan. I morse vaknade jag av larmet, kollade upp i taket, vände mig om, stängde av larmet och slöt mina ögon igen.

Jag vet inte om det beror på hösten. Den här tiden brukar jag må piss, men samtidigt brukar jag aldrig strunta i viktiga saker pga trötthet så jag är verkligen deprimerad nu.

Jag vill ligga kvar här i sängen tills en vacker dag då jag vaknar och får en lust till att gå ut och dansa i regnet eller bara skratta en hel dag igenom.

Jag vet inte vad det är som hänt med mig, men jag orkar ingenting längre. Och då menar jag ingenting. Jag orkar inte läsa, jag orkar inte diska, jag orkar inte laga mat.. Jag orkar inte ens prata med mina vänner.

Man tror alltid att en sån här sak går över, att det håller i en dag. Men när jag kände såhär igår och idag vaknar upp ännu sämre så blir jag lite rädd.

Nu tänker jag stänga mig ute från världen ett tag. Dags att dra täcket över huvudet igen. Tänk! Inte ens att skriva av mig här får mig att må bättre!

Varför mår jag dåligt? No idea!

Tack för mig!