when september ends
Den 15/10 2013 i Sundsvall. Dagen då jag för första gången på riktigt länge, längtar hem. Hösten är här och kylan tränger sig på. Träden är vackra men solens strålar är få. Idag när jag gick hem genom höstens gula löv, satte mig vid mitt köksbord och drack mitt efterlängtade kaffe så slog det mig. Som en kniv i hjärtat började jag tänka på min familj och mina vänner. Det var som att jag idag, för första gången på 2 månader, hann sätta mig ner utan plugg och andra tankar, och bara böra tillåta mig själv att sakna.
Hösten i Sandviken brukade alltid vara så deprimerande. Staden som helt plötsligt blir en spökstad på vinterhalvåret. Hur orkade jag? Idag slog det mig att mina vänner och min familj alltid fått mig att ta mig igenom ALLT. Fan vad jag älskar er.
Jag saknar att varje fredag efter jobbet möta upp DK och Majsan på badhuset för att sitta på relaxen i ca två timmar och prata om veckan som gått.
Jag saknar att vi en gång försökte smugla med oss rödtjut in.
Jag saknar att sitta i Mathildas kök, med en kaffe i handen och skratta så att det gör ont i käkarna.
Jag saknar att höstens höjdpunkt var att åka hem till Jessica en fredagskväll och ha en av våra årliga idolkvällar.
Jag saknar att möta Sara på våran gamla skolparkering, dela en cola och bara prata om allt som stör oss.
Jag saknar att sitta hemma hos Nathas farmor med Natha i björksätra och prata om killar.
Jag saknar att ligga i gungan i stadsparken med Sofie och dela drömmar och mål i livet.
Jag saknar att höstens höjdpunkt var att åka hem till Jessica en fredagskväll och ha en av våra årliga idolkvällar.
Jag saknar att möta Sara på våran gamla skolparkering, dela en cola och bara prata om allt som stör oss.
Jag saknar att sitta hemma hos Nathas farmor med Natha i björksätra och prata om killar.
Jag saknar att ligga i gungan i stadsparken med Sofie och dela drömmar och mål i livet.
Jag saknar att komma hem till mamma och pappa efter en jobbig och kall dag.
Jag saknar att mötas av att mamma har tänt ljus i hela huset.
Jag saknar att känna lukten och höra sprakandet av brasan pappa tänt i källaren.
Jag saknar att mötas av att mamma har tänt ljus i hela huset.
Jag saknar att känna lukten och höra sprakandet av brasan pappa tänt i källaren.
Jag saknar att sitta framför tv:n med min familj och slökolla på något program en lördagkväll.
Jag saknar lukten av snus när pappa precis lagt in en ny prilla lös.
Jag saknar lukten av snus när pappa precis lagt in en ny prilla lös.
Jag saknar att slänga mig runt halsen på min syster efter månader isär.
Jag saknar att dricka vin med min syster samtidigt som vi kollar på youtubeklipp.
Jag saknar att gråta åt ett gleeavsnitt med min syster.
Jag saknar att dricka vin med min syster samtidigt som vi kollar på youtubeklipp.
Jag saknar att gråta åt ett gleeavsnitt med min syster.
Jag saknar att dansa runt och sjunga så högt att det gör ont.
Jag saknar min systers skratt när jag gör det.
Jag saknar farmors luncher och bakverk.
Jag saknar farfars skratt när farmor gör narr av honom.
Jag saknar mormors varma kram och röklukt.
Jag saknar morfars minspel när mormor skäller ut honom över att han precis gort absolut ingenting.
Jag saknar farfars skratt när farmor gör narr av honom.
Jag saknar mormors varma kram och röklukt.
Jag saknar morfars minspel när mormor skäller ut honom över att han precis gort absolut ingenting.
Jag saknar alla sjuka utekvällar med mina vänner.
Jag saknar att skämma ut mig tillsammans med mina vänner.
Jag saknar att ligga bakis hemma hos Maria och äta stjärnchips doppade i turkisk yoghurt.
Jag saknar att skratta åt Darias gitarrspelande och hennes påhittade låtar om alla killar vi hatar.
Jag saknar att skämma ut mig tillsammans med mina vänner.
Jag saknar att ligga bakis hemma hos Maria och äta stjärnchips doppade i turkisk yoghurt.
Jag saknar att skratta åt Darias gitarrspelande och hennes påhittade låtar om alla killar vi hatar.
Jag saknar Uppsala.
Jag saknar Petterslundsgatan 19
Jag saknar min gröna vägg.
Jag saknar min balkong.
Jag saknar att sitta på min balkong och försöka knäppa kort på en fallande stjärna med Stina.
Jag saknar att skratta åt att den fallande stjärnan var ett flygplan.
Jag saknar min gröna vägg.
Jag saknar min balkong.
Jag saknar att sitta på min balkong och försöka knäppa kort på en fallande stjärna med Stina.
Jag saknar att skratta åt att den fallande stjärnan var ett flygplan.
Sundsvall är bra. Jag trivs verkligen med utbildningen och med mina nyfunna vänner. Redan har nya minnen skapats. Men hösten i Uppsala. Men hösten i Sandviken. Men hösten med min familj och mina vänner. Jag saknar er så mycket.
ps. Och jag ÄLSKAR att min syster förmodligen är världens lyckligaste nu för tiden. Det gör att jag känner mig lycklig. Mackis du är bäst för att du gör min syster så lycklig.
