josefine

Den är tillbaka. Ovissheten. Kippandet efter andan. Sömnlösa nätter. Ilandet i hjärtat.

Ett tag fick du vandra vid min sida. Min vän. Lyckan. Nu är ovissheten tillbaka och för att tala klarspråk så har jag aldrig mått sämre.

Idag försökte jag fly från den. ovissheten. Men istället åkte jag bil och skakade av gråten. Åkte till en vän och bröt ihop på balkongen i regnet. Alltid har jag kunnat hantera den. Ovissheten. Tryckt undan den och fortsatt att le. Men nu har den slagit ner sådär extra hårt att det aldrig svidit mer i mitt hjärta.

Jag vet inte längre vad jag ska göra. När mina föräldrar, som bara vill mig väl, försöker prata med mig bryter jag ihop och flyr fältet.

Jag kan inte ens tänka på att den plats där min vän, min vän lyckan alltid funnits ska försvinna. Jag kan inte ens tänka på att den plats där jag växte och blev stark ska försvinna. Jag kan inte ens tänka på att börja om på ruta 1 när jag mår såhär.

Jag har varit arg väldigt länge nu och när jag satt där i bilen med tårarna sprutandes förstod jag att jag tagit ut det på några av mina vänner. Don't get me wrong, ibland har jag varit arg ändå, men jag förstår nu att min stress och min ångest kastats ut på er eftersom det hindrar mig att behöva ta itu med mina egna problem. Till er vill jag be om ursäkt.

Jag önskar att jag kunde ta ut mitt eget hjärta och ge det välbehövlig massage. Jag önskar att mina tårkanaler går sönder. Jag önskar att jag kunde återvända till min trygga plats, krama lyckan, tryggheten och ändå veta att allt kommer bli bra.

Här står jag nu. I Sandviken. I min hemstad. Bland mina vänner. Och jag har aldrig mått sämre. Jag ser inte fram emot imorgon när jag vaknar och behöver ta itu med min framtid. När jag måste släppa lyckan, tryggheten. När jag måste vända mig mot min ovän ovissheten och hens otrevliga kompanjon ångest.

Fan. Helvete. Josefine du är starkare än såhär. Och ändå börjar jag redan nu kippa efter andan. Tårarna börjar rinna och här sitter jag på nattjobb, sneglar åt sidan och ser ovissheten komma gående.

Och bara sådär har min vardag, min lycka och min trygghet ryckts ifrån mig.

Redbullvodka
Beyonce
Mathilda
Jessica
Maria...

Ibland vill jag bara stoppa allt. Alla känslor. Jag hatar att jag fallit igen och låter andra definiera mig. Det är inte jag. Det har aldrig varit jag. Det kommer aldrig bli jag. Gud. Helgen va great. Umgåtts med personer som jag bryr mig om. Personer som bryr sig. Men söndag... Fy fan mår så dåligt av dig.

Pga att jag numera bara jobbar natt så kan jag aldrig sova längre. Min kropp har totalt ställt om och inte är det lätt att ställa om. Inte ens värt det. Så hej söndag natt let's have some fun till sisådär 05.00 minst.

Mycket skit i huvudet just nu. Saker som dämpar allt och får mig att skratta.
Redbullvodka
Beyonce
Mathilda
Jessica
Maria...
Redbullvodka