josefine

Ni vet en sån där vän. En sån där vän som alltid innehar de rätta orden för att få dig att le istället för att gråta? Som får dig att stå istället för att ramla? Alla borde ha en sådan vän. Jag har en sådan vän. Det gör mig lycklig.

Idag gjorde jag ett tufft val. När det var gjort kände jag en sådan tyngd över mina axlar. Jag visste att ett samtal till min vän var exakt det jag behövde.

'Man ska aldrig gräva ner sig. Det är bara att resa sig högre och gå vidare. Saker sker av en anledning. Du har gjort rätt för din egen skull. Gräv inte ner dig'

Detta citat fick tyngden att flyga långt år helvete över balkongräcket och nu känns allt bättre. Jag kan andas igen.

Det jag vill säga är att jag hade inte varit den jag är idag eller varit i det stadiet jag är i livet idag utan min vän. Jag önskar att alla hade en sådan vän som kan få den mörkaste stunden att skina starkare än solen.

Jag älskar dig min vän. Utan dig hade jag grävt den djupaste gropen och inte vetat vägen upp. Utan dig hade jag ramlat för länge sedan!

S.E - Tack

Jag ligger här framför tv:n och kollar på ett program om den senaste melodifestivalen och allra helst om Loreen, och jag blir så känslosam!

Jag har aldrig varit ett stort fan av sport. Därför har jag aldrig känt mig som en del av den hysteri och gemenskap som uppstår under EM, VM osv. Musik har alltid varit mitt hjärta och därför har jag alltid älskat melodifestivalen och Eurovision. Minnen från barndomen när man tvingade sig själv att vara vaken alla de där timmarna genom showen...

Dock har den svenska melodifestivalen gjort mig besviken under många år. Oseriösa bidrag som befolkningen röstat fram för att helt enkelt driva med folkfesten. Men i början av 2012 förändrades allt.

Deltävling. In kliver den vackra Loreen och framför en låt som går rätt in i hjärtat på svenska folket. Till och med de mest pessimistiska blir kära. En låt som får våra själar att lämna kroppen men ändå får oss att känna oss mer levande än vi gjort innan.

Loreen tar hem spektaklet och flyger till Baku i Azerbajdzjan för att representera Sverige i Eurovision Song Contest.

Maj anländer och tillsammans med min familj sitter jag spänd i tv-soffan. Jag glömmer aldrig känslan när 12poängarna strömmar in och sen brister det. Känslan när det blir klart att Loreen har tagit Sverige till seger. Jag flyger upp i soffan och skriker! Jag skriker av glädje men också av en orealistisk känsla! Var detta sant?

Ja, det var sant. Jag fick vara med om hysterin och gemenskapen men pga något jag älskar! Känslan var obeskrivlig! Hela Sverige firade.

1999 var det sist och jag trodde aldrig att det skulle hända igen, men vi gjorde det. Loreen gjorde det! Sverige vann Eurovision 2012 och jag är så glad över att jag fick vara med om denna händelse. En händelse som länge blivit kallad omöjlig.

I helgen fick jag lyssna på Loreen framföra Euphoria och känslan återfann sig. Vilken kvinna. Vilken kvinna och vilken jävla låt!

Tack Loreen för att du tog oss till seger fastän ingen trodde det någonsin skulle ske igen. Snart är det dags för mello 2013. Det kommer aldrig bli som sist.

Tack Loreen för att du fick oss, Sverige att bli alldeles euforiska!