Rain - there's nothing more refreshing

Expectations. Första kyss. Första kärleken. Första fyllan. Första MVG. Första jobb. Första everything. Vi bygger upp våra liv kring alla dessa förväntningar, mål. Steg som ska ta oss till en oviss framtid. Livet är en resa där vi ständigt får uppleva nya saker. Gott på ont. Kärlek vs Svek osv. Vad händer när alla dessa expectations of life inte blir som man förväntat sig dem? Vad händer när alla de där förväntansfulla, pirriga kvällarna om framtiden blir totalt annorlunda och det visar sig att alla dessa ”steg” i livet inte alls blir som man önskade.

 

Regnet öser ner i Uppsala och jag tror aldrig att jag uppskattat det så mycket som jag gör i just den här stunden. Yes, it goes with my mood today… men det handlar inte bara om att humöret och vädret passar som ”handen i handsken” utan också känslan av att efter regn kommer solsken. Jag bokstavligen känner hur regnet sveper bort mina bekymmer, min ångest och min sorg. Tillsammans bildar dem en pöl som snart kommer rinna ner i en av alla rännor och tas över av solen en vacker dag. Solen kommer föra med sig förväntningar, lättnad och lycka och jag känner att dem tre egenskaperna kommer sätta lock på brunnen där de andra tre befinner sig den här sommaren. Jag håller med min kära granne ”Regn känns så fräscht” och ja, jag känner att det är precis det regnet kommer göra med mitt humör den här sommaren. Jag kommer få en fräsch nystart nu när sommaren på riktigt sätter igång.

 

Det är dags för en nystart och just nu känner jag verkligen för lite Imogen Heap i regnet. Det finns inget som gör så ont men är så lyckligt så som ”Speeding cars”. Jag behöver lite heartache blandat med lycka just nu. Jag skymtar nu en strimma av solsken utanför persienerna och känner redan nu en lättnad till att lyckan är på väg tillbaka... Åh älskade vän, jag hoppas du får stanna längre denna gång.

 

Det sociala - (ilskans källa) - mediet

Sociala medier växer hela tiden. Sociala medier har blivit väldigt hyllade världen över och till viss del kan jag förstå det. Företags förmåga att nå ut höjs, man får chansen att ta kontakt med personer världen över och kontakten till studier, vänner och kontakten till andra länder stärks betydligt.

 

Nu tänker jag slänga in ett fett ”MEN” med fenomenet… MEN sociala medier har tagit över våra liv. Ja, vi alla spenderar otroligt mycket år vår vakna tid till att hålla koll på alla uppdateringar, bilder, händelser osv.
Men det har tagit en vändning. Sociala medier påverkar mig endast åt det negativa these days. Vi blir besatta av vad andra gör, vad andra tänker eller hur andra ser ut. Jag mår på riktigt dåligt över vilken effekt det har på mig. Jag blir otroligt förbannad. Ilskan svämmar över när jag ser hur ytligheten växer i takt med sociala medier. Helt plötsligt är yta allt. Helt plötsligt kan min uppfattning till vissa människor i min närhet förändras radikalt. Ni vet sen tidigare att jag stör mig på hur ”perfekt” ett förhållande ska värka på sociala medier när det i själva verket inte alls är så ”perfekt” i verkligheten. MEN något som på riktigt gör mig rädd är när ett klick från en person på fel bild får mig att tappa all tillit och återigen svämmar ilskan över.

 

Ilska över att jag låter ett klick på ”gilla” påverka mig så som det gör. Ilska över att människor kan låta detta ske. Ilska över att det faktiskt påverkar mina omdömen, min tillit och mitt humör. Det påverkar oavsett om påverkningen är omedveten eller medveten. Folket. Vi snackar ett klick och helt plötsligt kan en tillit och en vänskap totalt förändras. Det skrämmer mig. Det faktum att personen som blivit ”gillad” av fel person inte ens kan stå rakryggad och säga det till mig. Vi har fastnat i nätet och vi har fastnat rejält. Det gamla hederliga telefonsamtalet ”Hej, såg du vem som gillade” har försvunnit. Nu måste man istället själv se det med egna ögon och med andra ord få ta ett rejält slag i ansiktet. Jag känner seriöst hur våra sociala medier hånskrattar. Hånskrattar rakt i mitt face. Sociala medier har tagit över kontakten jag har till mina vänner. Jag får inte längre förklaringar eller tankar från personen i fråga som jag behöver för att få min hjärna och mitt hjärta på rätt bana igen. Jag blir bara mer och mer irriterad när jag besöker alla olika ytliga sidor och jag vet att all denna ilska och sorg har uppstått genom att någon, i en sekund, klickat på ”gilla”.

 

Det är dags att vi tänker steget längre innan vi agerar på nätet. Det är dags att vi slänger begreppet ”In the blink of an eye” åt helvete. Det är dags att vi börjar använda ”in the klick of a finger” för det är det som på riktigt får våra hjärnor att börja agera och tänka i helt nya banor.

 

Snälla, tänk vad ni gör innan ni kommenterar och gillar på sociala medier för det kan påverka hur en person helt plötsligt kan bli riktigt kraschad. Och ge dina vänner support när någonting liknande händer. Se inte genom fingrarna och tro att det inte spelar någon större roll, kolla istället om det faktiskt inte gör det eller om det faktiskt påverkar personen mer än ni tror.

 

Folket. Kom igen. Se inte genom fingrarna när ni vet att ”fel” person gillar en bild på er. Snälla visa er levande, visa att ni bryr er om era vänners känslor och tankar. Låt inte sociala medier ta över hela erat förnuft. Tänk inte ”äsch, no big deal” för jo, ibland är det faktiskt det. Även om det rör sig om ett fnuttigt litet ”gilla” på ett av alla sociala medier. Låt inte eran sociala och förnuftiga del fastna i nätet.

 

I'm a grown woman who needs to still be a little girl

Det värsta jag vet är förändring. Det värsta jag vet är inte all förändring. Det värsta jag vet är när vänskap och personer i ens omgivning förändras.
 
Jag är så lycklig över att mina vänner är lyckliga, men hur kan man se genom fingrarna och ha två liv som inte integrerar med varandra? Vill man inte dela med sig av det lyckliga? Jag vill alltid finnas där för mina vänner, men jag är så jävla trött på att jag används som någon klagopåse där man kan droppa sin skit istället för ta tag i problemen. Och Inte blir det bättre när man lyssnat och försökt hjälpa till för att därefter, ca 5 min senare, få se på sociala medier hur "lyckliga" ni är.
Jag kan inte heller förstå hur man kan vara lycklig när ens pojkvän inte ens kan integrera med sina vänner. What kind of relationship is that? Well goodbye couplesdinner. Jag kan inte se hur man kan vara lycklig när man måste ha två olika liv för att man struntar i att dem två inte fungerar tillsammans.
Jag kommer aldrig förstå varför man inte vill prata om eller låta sina vänner lära känna den personen som, probably, borde vara den viktigaste i era liv.
 
Vad händer med SATC? Vad hände med att skvallra om sånt här över en svalkande cosmo? Och med skvallra menar jag inte att jag ska agera skitpåse. Med skvallra menar jag att man delar både bra och sämre historier med varandra, inte dricker en cosmo med mig och klagar för att därefter åka hem till "the boy" där allt suddenly blir tipp topp igen.
 
När man är 22 år och inte har en ring på fingret så anses man vara singel. Omgivningen blir på riktigt orolig över hur ens framtid ska se ut. Jag ville spy när en vän sa till mig "om jag blev gravid skulle jag nog behålla barnet" och detta med en kille hon dejtat i typ 10 min. Det måste vara samhället som trycker sig in i mina vänners hjärnor och skapar en jädra oreda. Jag menar hallå?! Hur många resor, fyllor, bara ben in på småtimmarna, bakfyllor osv. har vi inte kvar? När man sen får höra "gud, du har inte dejtat nån på vääääldigt länge" så blir det en oreda i min hjärna. För jag menar, den meningen låter så jävla förnedrande. Det är då jag vill le mitt vackraste leende och säga "Nej, och därför har gud låtit mig slippa otrohet, svin till killar och bortkastade timmar". Nu tänker ni alla som tar åt er "Nej, jag ångrar ingenting. Jag har blivit starkare av misslyckade förhållanden" men kom igen, som att ni inte hellre spenderat dem på roligare saker... som att kanske bli full och dum på grund av för många cosmos?
 
Det jag försöker säga är att jag är en stolt singel. Jag är en stolt och väääldigt ung 22 åring. Jag har många år kvar av fyllor, resor, bakfyllor och att bara vara ung och dum. Självklart vill jag att mina vänner ska vara lyckliga. Men snälla, tappa inte bort er själv  och snälla försök integrera era två liv. I'm sure we'll work fine together. Om inte, fine! Jag kan vara skitpåse here and there, men jag kommer att dricka mina cosmos on my one och springa runt barbent i sommar låååångt in på småtimmarna, just because I can. I'm a grown woman but still a young girl.