Och du har mage att ifrågasätta mina motiv?
Jag ställer alltid upp för mina vänner. Punkt. Mitt mål med livet är att finnas till för dem och jag vet att de alltid finns där för mig.
Men vad händer när dem inte gör det? Och vad händer när dem istället börjar ifrågasätta ens egen karaktär och motiv?
Jag har en person, en vän, i mitt liv som jag värdesätter högt. Men ibland får jag en käftsmäll som svider så in i helvete mycket. Personen ifrågasätter min karaktär och mitt motiv. ''Jag gör fan allt för dig och vad får jag tillbaka?'' Hmm låt se. Jag öppnade upp dörren till mitt hem när personen i fråga blev utkastad från sitt egna. Jag har gjort allt i min makt för att trösta henne, jag har hjälpt henne med plugg och därmed lagt undan tid från mitt eget. Och tillbaka får man den frågan? Dessutom känns det som att jag själv inte värdesätts lika mycket som jag värdesätter henne. Jag hör en fnys i bakhuvudet. Ja, men fnys på.
Jag skiter fullständigt i om jag överreagerar. Jag måste skriva av mig. Jag tror helt enkelt att min vänskap tas för given och jag orkar inte anstränga mig. Igår fyllde jag 22 år och spenderade dagen/kvällen hemma i min ensamhet. Inte ett ljud från grannen. Ja exakt, vi är till och med grannar.
Hon vill att jag ska se att hon inte bryr sig, och det gör jag. Dock bryr jag mig. Inte om vad hon säger eller vad fan hon gör. Jag bryr mig om mitt välmående.
Jag vet att vi inte kommer höras på ett tag. En röst viskar i bakhuvudet. Ja, men det här är ju inte första gången. Och jag vet det. En svidande känsla gör sig påmind och jag minns MINST tre gånger tidigare jag känt såhär. Fan. Vill aldrig dit igen.
Ja. Ja, jag kommer alltid värdesätta henne och älska henne djupt. Vi har gått igenom mycket tillsammans. Men jag orkar inte känna så här längre. Nej, jag säger inte Hejdå, men kom igen, vi vet ju båda att ingen av oss kommer take the highroad och höra av sig. Tror vi är för stolta för det.
