Friends visit Friends... Or?

There comes a time in every girls life when she starts to wonder - have a made the right desitions? Am i being the best friend I can be? Am i having the best friends I could have?

Okej, det slog mig sådär plötsligt igår och då kom jag på att jag var tvungen att skriva av mig här igen. Åh bloggy, how I've missed you and, to be honest, almost forgot you. Anyway... Jag får ofta höra vilken god vän och människa jag är och ni vet ju själva hur man inte alltför ofta verkligen tar åt sig av sådana ord. Det är klart man ska ta åt sig. Och som retorik student så kan jag med gott samvete säga att sådana påståenden ofta uppbackas av både paradigmatiska och entymemiska argument. Alltså goda påståenden..

Hur som helst så fick jag ytterligare en sådan fin kommentar i ett sms igår kväll av en vän och det var först då som jag tog åt mig av orden. Dock blev jag samtidigt väldigt klarsynt. Jag såg på mig själv i spegeln och tänkte "men om jag nu är en sån bra vän, varför blir jag ofta behandlad som något mindre?"

Jag har bra vänner, det har jag och det vet jag. Men det slog mig mycket saker... Okej vi kör en handuppräckning kära vänner: När jag bodde i Uppsala i 1.5 år hur många av er hälsade på? Jag har svaret: 3! Och av dem tre så är det bara en av er som hälsat på mer än 3 gånger.

Vem av er har en pojkvän som ni älskar så mycket och som kallat mig tjock rakt i ansiktet? Och vem av er brydde er inte ens om att kolla hur det kändes för mig? 7 månader har gått och inte ett jävla ljud.

Vem av er skaffade pojkvän och försvann väldigt snabbt?
Vem av er har helt försvunnit utan anledning?

Vem av er ville åka till Uppsala med mig? Endast för att hälsa på en annan vän där?

Vem av er har inte slängt skit på mig om någon idiot till kille och sen ändå gått tillbaka till den personen?

Don't get me wrong. Jag vill absolut stötta och finnas till, MEN jag tänker inte vara den där som bara lyssnar och får inget tillbaka. Om jag nu är så himla underbar, visa att ni också kan vara det. Och snälla. Handling säger mer än tusen ord. Jag älskar er, men fan ibland är ni väldigt blinda.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback