josefine

Jag önskar att jag kunde öppna upp detta inlägg med att skriva att jag har haft världens bästa helg i sandviken, men tyvärr.

 

Jag har alltid ställt upp för mina vänner. För mig är dem det absolut viktigaste i mitt liv. För vad är en vän? En vän är någon som alltid ska ställa upp och som aldrig ska få dig att känna dig sviken, arg eller ledsen. Jag lägger ner tid, pengar och energi när jag egentligen inte har något av det och åker hem för att äntligen få träffa mina närmsta vänner igen, efter ca. fyra veckor isär. Vad kommer jag hem till? Jag kommer hem och börjar helgen med en underbar middag med min familj och helt plötsligt krossas planerna jag haft och min längtan och mina förhoppningar förvandlas till en så otroligt hemsk och sorgsen känsla. Mitt hjärta värker.

 

Hur kan man lova sin vän att man ska ses och ha världens roligaste helg och därefter ställa in i sista minuten pga att man ska träffa någon som man träffat de senaste fyra helgerna eller träffa någon man kan träffa varje dag?

Två av mina, som jag anser, närmsta vänner fick mig att känna mig oviktig. Det är det värsta man kan göra mot sin vän. Man kan inte lova någon någonting och sen ställa in pga något så oviktigt som att istället träffa någon random. 

 

Jag ringer till Maria på fredag efter middagen och hon byter om från fredagsmys till fredagshäng på pub utan att tänka. Vem är Maria? Maria är min vän. Fy fan vad jag älskar henne.

 

Lördagen spenderade jag mestadels till att gråta mot min systers axel. Jag kände direkt att de här personerna absolut inte ska få förstöra min sista kväll hemma. Jag ringer Natha. Natha står självklart fast vid planerna och säger "det är klart vi ska göra något nu när du är hemma". Vi åker in till Gävle tillsammans med min syster. Min syster åker och möter upp sin pojkvän och går på 25års fest. Jag och Natha sätter oss på en uteservering och dricker rödvin och pratar i timmar. Vem är Natha? Natha är min vän. Fy fan vad jag älskar henne.

 

Efter några timmar ansluter sig Daria till oss. Daria har haft världens jobbigaste veckor och har dessutom precis varit riktigt jävla sjuk. Daria kommer ändå till oss för att umgås med mig den här lördagen. Vem är Daria? Daria är min vän. Fy fan vad jag älskar henne.

Vi har världens roligaste kväll. Skrattar, skrattar och skrattar. För en stund glömmer jag hur jag kännt mig bara några timmar tidigare. Vi går till ett annat ställe. Vi dansar.

Efter tvåtiden går jag och natha ut och möter upp min syster och hennes pojkvän. Vi sätter oss i bilen, skruvar upp musiken och dansar som galningar sittandes och börjar åka mot Sandviken. Vi stannar på resecentrum och väntar på Nathas buss. Daria skriver. "RING!" Jag ringer och helt plötsligt kraschades återigen min sköna känsla.

 

Daria har hamnat på en pizzeria och möter en vän till mig som, framför alla människor, börjar skrika att jag är "en jävla fitta". Jag ringer upp den här personen som fortsätter skrika i mitt öra "Jävla fitta" miljontals gånger. Detta helt utan anledning. Jag skakar nu av ilska och sorg och min syster frågar "Vad har du egentligen för vänner?" Och ja, detta börjar jag också fundera över.

 

Så, en helg som skulle bli fantastisk slutade i kaos och jag är nu tillbaka i Uppsala och mår sämre än jag någonsin gjort tidigare. Jag åker hem till Sandviken med en underbar känsla och återvänder till Uppsala sårad, arg och förlorat tre vänner. Två av dem än så länge (orkar inte ta tag i att lösa dessa relationer än) och en av dem för alltid.

 

Jag har pratat med Sofie. Sofie lyssnar på mig. Sofie blir helt chockad över att så mycket hänt på två dagar. Hon tar sig tid och pratar med mig fastän hon har ett nytt och hektiskt liv nere i Lund. Vem är Sofie? Sofie är min vän. Fy fan vad jag älskar henne.

 

Jag var tvungen att skriva av mig. Jag ställer alltid upp för mina vänner och det värsta jag vet är att svika någon. Vad får man tillbaka? Hur kan man låta en kille eller en vän du ser varje dag få gå före en vän som kommer hem över helgen pga att hon planerat saker med er? Och hur kan man som människa och "vän" vara så otroligt jävla blåst att man ställer sig och skriker elaka saker om mig till en av mina närmsta vänner?

 

Jag skäms. Jag skäms över att jag har så höga förhoppningar och för att jag låter det här förstöra mina kommande veckor (för detta kommer följa med mig länge). Jag tänker vara stark och jag tänker allvarligt tänka igenom vilka mina riktiga vänner är.

 

Maria, Daria, Natha och Sofie. Tack för att ni gjort den här helgen till något bra trots omständigheterna. Jag glömmer aldrig det här och ni kommer ALLTID att få kärlek av mig. Ni förtjänar det. Vilka är Maria, Daria, Natha och Sofie? Maria, Daria, Natha och Sofie är mina vänner. Fy fan vad jag älskar er.