josefine

idag brast det i klassen tror jag! alla skrek på varandra och det kändes som det aldrig tog slut. vi skulle bestämma ämne till skolfotograferingen, den sista (shiit, känns sjukt), men det gick inget vidare! jisses! och nu när jag satt och tänkte på det så kom jag fram till en förklaring: Det hade aldrig hänt på hammar!
varför var allt lättare då? ååh vad jag älskade livet då! aaaaaajaaaaaaaaa nothing to do about that.

igårkväll hade massa bilder försvunnit! det kändes som om någon slitit ut mitt hjärta! minnen är det bästa som finns. vad är man utan minnen?
pappa försöker åtgärna problemet och han har redan hittat några av mina älskade minnen!
TACK OCH LOV FÖR EN DATORHÄNDIG FAR! nu håller jag alla fingrar jag kan i kors!

ska strax käka och sen ut och åka bil med sara. hahah nördar!

SUNNY BEACH! (y) man kanske borde boka en ny resa... heeeeeeehe