sitter här...

och läser marias gamla blogginlägg från hammartiden och förra sommaren! man kan ju inte låta bli att få en tår i ögat. haha. tänk hur allt bara kan förändras? tur är väl att maria fortfarande finns kvar? :) tycker jag iaf. nu har pappa gjort en varsin hamburgetallrik till mig och honom, så ska äta den nu (för er som ville veta) och sen ta mig ner till miss mikaelian!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback