You are my wonderwall
Åh jag blir så jävla irriterad! irriterad på folk som inte är som dom verkar.
Jag har varit med om mycket skit i mitt liv, många svikelser som nästan tagit kål på mig! herregud, hur svårt ska det vara att bli uppskattad och älskad?
Jag vet att jag har nära människor som verkligen älskar mig för den jag är, så hur roligt är det då på en skala att höra skit om dessa människor "åh nej, ska HON med" Jaa det ska hon och det är jag jävligt glad över! tänk om inte mina närmaste fanns här i mitt liv, fanns här i mitt hjärta! jag ska bara säga att jag verkligen inte funnits här då! efter allt så är det dom människorna som hjälpt mig upp, hjälpt mig ställa mig upp igen och ta nya djupa, långa andetag och se livet från den ljusa sidan.
Minsta lilla sak kan trycka ner mig så jävla hårt och kanske är det överdrivet av mig, men nej, jag är den jag är och från och med nu ska jag faktiskt försöka vara nöjd med det, försöka vara stolt, stå stadigt och hela tiden andas lugnt och fint.
Nu får ni inte se mig som den personen som behöver hjälp, som klagar på livet, för då känner ni inte mig. Eller screw it, se mig hur ni vill och håll fast vid det. Jag tänker inte anklaga någon för att ta mig fel.
Jag borde vara stolt över mitt liv, det är verkligen hur bra som helst, men varför känns det så hopplöst och meningslöst?
Jag älskar mina vänner, ni vet vilka ni är och om ni tar åt er så är det till er! Tack så otroooligt mycket för att ni alltid hjälper mig och finns till i alla stunder - the good and the bad ones.
Ikväll har jag lekt med Ida. och tack och lov för den bruden! vi skrattar alltid och idag hade vi hur kul som helst i en liten skabbig lekpark - då är man lättroad ska jag tala om för er. Thank you baby!
ciao!
Jag har varit med om mycket skit i mitt liv, många svikelser som nästan tagit kål på mig! herregud, hur svårt ska det vara att bli uppskattad och älskad?
Jag vet att jag har nära människor som verkligen älskar mig för den jag är, så hur roligt är det då på en skala att höra skit om dessa människor "åh nej, ska HON med" Jaa det ska hon och det är jag jävligt glad över! tänk om inte mina närmaste fanns här i mitt liv, fanns här i mitt hjärta! jag ska bara säga att jag verkligen inte funnits här då! efter allt så är det dom människorna som hjälpt mig upp, hjälpt mig ställa mig upp igen och ta nya djupa, långa andetag och se livet från den ljusa sidan.
Minsta lilla sak kan trycka ner mig så jävla hårt och kanske är det överdrivet av mig, men nej, jag är den jag är och från och med nu ska jag faktiskt försöka vara nöjd med det, försöka vara stolt, stå stadigt och hela tiden andas lugnt och fint.
Nu får ni inte se mig som den personen som behöver hjälp, som klagar på livet, för då känner ni inte mig. Eller screw it, se mig hur ni vill och håll fast vid det. Jag tänker inte anklaga någon för att ta mig fel.
Jag borde vara stolt över mitt liv, det är verkligen hur bra som helst, men varför känns det så hopplöst och meningslöst?
Jag älskar mina vänner, ni vet vilka ni är och om ni tar åt er så är det till er! Tack så otroooligt mycket för att ni alltid hjälper mig och finns till i alla stunder - the good and the bad ones.
Ikväll har jag lekt med Ida. och tack och lov för den bruden! vi skrattar alltid och idag hade vi hur kul som helst i en liten skabbig lekpark - då är man lättroad ska jag tala om för er. Thank you baby!
ciao!
Kommentarer
Trackback
