josefine

åh herregud vad jag hatar hela den här idén med att man kan åka till USA i ett år som utbytesstudent!
eller nej, klart jag inte hatar den idén. jag skulle också vilja åka och jag är glad för rebsan, att hon är modig nog att faktiskt göra det. 
jag har avundats henne länge nu, på allt hon kommer få uppleva under detta år när hon befinner sig på andra sidan.
men när det kommer till avsked så är jag usel. för istället för att säga "vi ses igen, och ha så jävla roligt nu!" så lipar jag som fan, kramar om hårt och säger "NEJ!!"
en efter en kramade rebecka om sina vänner. först majsan, sen victoria. jag och hannah fick några timmar till med våran brutta men tillslut var även vi tvungna att krama om våran vän och fälla tårar.

jag och hannah försöker intala oss att detta år kommer gå så sjukt fort! och snart får vi träffa kansasgirl igen och snacka om allt vi varit med om och lyssna på allt hon varit med om.
gänget i skolan är inte complete utan rebecka, dock.
ivarsson var den enda som alltid var positiv och glad. hon man alltid kunde vända sig till och genast bli på bra humör igen!
vem, om inte rebecka ska säga "ööh va?!" eller vem, om inte rebecka kommer ha det där skrattet som får alla andra i omgivningen att också börja skratta? och tillsist, vem ska jag gå runt i korridorerna och sjunga med, om inte rebecka?
nej, tjejer, ni får allt se till att sjunga med mig framöver, åtminstone tills rebsan kommer tillbaka!

och jag säger då det, rebecka! när du gör det. när du kommer tillbaka. så ska vi alla ha så jävla roligt igen!





just ja! rebecka! jag hoppas du tar med dig fotoalbumet! för det gjorde jag endast för att du ska minnas allt:)
haha who am i kidding?! klart som fan du kommer ihåg! vi väntar här och när du kommer tillbaka är inget förändrat ska du se ;) hahah...
pusshej!