josefine

ibland kan jag inte låta bli att tänka på alla vänner man förlorat det här året.
dum i huvudet (som man kan vara ibland) så har jag gått runt och agerat som om jag inte bryr mig ett skit! men det är så dåligt gjort av mig. jag menar, hur många klarar av att gå runt och låtsas må bra fast man förlorat någon? är det ens friskt?
i alla fall så tog jag saken i egna händer igår kväll. jag skickade ett caring sms till en kär vän jag inte träffat på hur länge som helst. och det kändes riktigt bra. jag blev stolt över mig själv för att jag lämnade barnstadiet och klev in i vuxenvärlden för en stund.
ikväll ska vi pusta ut och prata om allt vi varit med om under denna tid vi varit apart.

jag är glad över att jag har miss wikgren, för jag vet att vi aldrig skulle vara så töntiga att vi låter något litet hålla oss isär i flera månader. jag ska träffa henne ikväll igen, måste ju slå rekordet i hur länge vi umgåtts.
innan dess så ska jag nog in till gävle med sari ett tag.
ha det bra, people!
Ciao!