I need you
ååh :'( fick nått fel nyss när jag tänkte på alla fel jag gjort i mitt liv.
hur jag svek dig tillexempel. du gjorde allt för mig, slogs för mig och du brydde dig mer om mig än någon annan närstående du hade, även fast dom förtjänade dig mycket mer.
"bara för dig ska jag vandra genom eld och vatten" en rad ur en av alla texter du gav mig! jag förstår inte hur två så olika personer kunde komma att bli så goda vänner. Jag kände mig trygg med dig, jag visste att du alltid skulle stå bakom mig, aldrig skulle vi skiljas åt. Då skulle ingen av oss klara oss?! Du skyddade mig, och jag hjälpte dig genom att jag var så olik dina andra kompisar, så duktig och ordentlig. Nu är det långt ifrån vem jag är idag. Du hatade att jag blev någon annan. Det gör ont i mig när jag tänker på den här tiden. Hur kunde det bli som det blev? Jag menar, du gjorde allt för mig men jag gav inget tillbaka i slutet. I början var jag stolt över att få ha dig som vän, men i slutet var jag inte närvarande utan hade så mycket annat för mig. Detta sårade dig och det visades på ett hemskt sätt. När du berättade blev jag GALEN! jag började slå och skrika ut massa elakheter. Idag kan jag förstå varför du gjorde något sådant, vem vill inte komma bort från tankarna och verkligheten någon gång ibland?
Nu är allt förändrat och jag känner inte dig längre. Tack för tiden.
Dessutom saknar jag din närhet så otrooligt mycket gumman, det var så perfekt för ett tag sen, i somras tillexempel. Vi lovade att aldrig skiljas åt när skolan började, men ändå blev det så, och jag vill att vi lägger skulden på mig.
Det känns ändå skönt att du känner samma sak, att du också saknar dom där tiderna, det vet jag att du gör. Du har sagt det själv och genast släppte en börda och jag kunde pusta ut. Vi är vänner igen, och jag älskar dig otrooligt!
Sen har vi dig kvar, jag vet egentligen inte vad jag ska säga om den saken. här var det inte jag som svek någon, jag blev sviken, och kanske var det bra. jag fick veta hur det kändes och det gör så himla ont!
Det har satt spår i mig och dom kommer alltid finnas kvar, egentligen för dom med sig bra saker också. minnen och skratt, det är klart vi hade sånt också. Tack ändå.
Jag vill bara att allt ska vara som vanligt egentligen. Deep down vill jag väl det, men jag är såå glad över dom nya vännerna man fått! Ni vet vilka ni är och det är såå skönt att ha er där.
Men sen har vi alltid mickan också! jag vet att du alltid finns där, även om vi hade ett sjukt telefonbråk i dag, så vet du att du fortfarande betyder mest!
Och innan jag går och fortsätter mitt liv!
" we are the party"
BYE!
hur jag svek dig tillexempel. du gjorde allt för mig, slogs för mig och du brydde dig mer om mig än någon annan närstående du hade, även fast dom förtjänade dig mycket mer.
"bara för dig ska jag vandra genom eld och vatten" en rad ur en av alla texter du gav mig! jag förstår inte hur två så olika personer kunde komma att bli så goda vänner. Jag kände mig trygg med dig, jag visste att du alltid skulle stå bakom mig, aldrig skulle vi skiljas åt. Då skulle ingen av oss klara oss?! Du skyddade mig, och jag hjälpte dig genom att jag var så olik dina andra kompisar, så duktig och ordentlig. Nu är det långt ifrån vem jag är idag. Du hatade att jag blev någon annan. Det gör ont i mig när jag tänker på den här tiden. Hur kunde det bli som det blev? Jag menar, du gjorde allt för mig men jag gav inget tillbaka i slutet. I början var jag stolt över att få ha dig som vän, men i slutet var jag inte närvarande utan hade så mycket annat för mig. Detta sårade dig och det visades på ett hemskt sätt. När du berättade blev jag GALEN! jag började slå och skrika ut massa elakheter. Idag kan jag förstå varför du gjorde något sådant, vem vill inte komma bort från tankarna och verkligheten någon gång ibland?
Nu är allt förändrat och jag känner inte dig längre. Tack för tiden.
Dessutom saknar jag din närhet så otrooligt mycket gumman, det var så perfekt för ett tag sen, i somras tillexempel. Vi lovade att aldrig skiljas åt när skolan började, men ändå blev det så, och jag vill att vi lägger skulden på mig.
Det känns ändå skönt att du känner samma sak, att du också saknar dom där tiderna, det vet jag att du gör. Du har sagt det själv och genast släppte en börda och jag kunde pusta ut. Vi är vänner igen, och jag älskar dig otrooligt!
Sen har vi dig kvar, jag vet egentligen inte vad jag ska säga om den saken. här var det inte jag som svek någon, jag blev sviken, och kanske var det bra. jag fick veta hur det kändes och det gör så himla ont!
Det har satt spår i mig och dom kommer alltid finnas kvar, egentligen för dom med sig bra saker också. minnen och skratt, det är klart vi hade sånt också. Tack ändå.
Jag vill bara att allt ska vara som vanligt egentligen. Deep down vill jag väl det, men jag är såå glad över dom nya vännerna man fått! Ni vet vilka ni är och det är såå skönt att ha er där.
Men sen har vi alltid mickan också! jag vet att du alltid finns där, även om vi hade ett sjukt telefonbråk i dag, så vet du att du fortfarande betyder mest!
Och innan jag går och fortsätter mitt liv!
" we are the party"
BYE!
Kommentarer
Trackback
