josefine

Jag minns en kväll i april 2010. Maria. Vi satt en kväll på barrsätragatan och såg ut genom fönstret. Parkbadet. Enen. Sandviken.

Studenten närmade sig. Jag och Maria hade köpt påskbrygg på Ica Maxi. Vi behövde känna bruset av alkohol. 2.5% var allt vi fick tag i, men det räckte liksom. Vi befann oss båda i ett förvirrat stadie i livet. Vi satte oss i Marias vardagsrum och kikade ut på livet där nedanför. Parkbadet. Enen. Sandviken. Vi började prata om våran ungdom. Första dagen i gymnasiet. Tvåan på gymnasiet. Och nu satt vi här. April 2010. Mindre än två månader kvar till studenten. Med Petters "Längesen" i bakgrunden såg vi på varandra och började genast att gråta. Så länge hade vi väntat på den där dagen. Studenten. Men nu fylldes istället en annan känsla inom oss. Ängslan. Oro. Vad skulle hända nu? Vi visste att våran ungdom snart var över. Så mycket man klagat på Sandviken. Sin hemstad. Men i den stunden kändes var vi tacksamma över våran tid där. Tillochmed ledsna över att vi snart kanske skulle lämna den.

 

Så här tre år efter kommer jag ihåg den där kvällen som igår. Här om dagen hörde jag Petters "längesen" och utan att jag egentligen hann reagera så kom tårarna och den där känslan igen. Men nu hände något. Jag log. Jag började le och fylldes av en värme och en tacksamhet. En tacksamhet till Sandviken. En tacksamhet till min ungdom. Tiden rinner iväg. Men den där kvällen. April 2010. Vi höll så hårt i den. I vår ungdom. Vi var så rädda för att den skulle ryckas bort allt för tidigt. Och ja, det gjorde den. Men tänk! Tänk vad mycket den gav oss.

 

Jag är glad idag över att vi ägnade en hel kväll åt att hedra den. För hur mycket har vi inte att tacka den för? Vänskapen, första fyllan, första kärleken, första känslan av riktig sorg, första stora grälet. Ja, the list goes on. Men utan ungdomen så hade vi aldrig lärt oss allt vi vet idag. Tack vare den vet vi vilka vi är idag.

 

Och Maria, Jag älskar dig. Tack för att du öppnade upp ditt vardagsrum. Tack för att du delade på påskbrygg med mig. Tack för att du grät med mig. Och tack för att du var med och sa hejdå till ungdomen.